Jag är en anonym man, 30+, i en medelstor svensk stad. Jag skjuter upp saker. Trycker på ”snooze” i livet. Med ett fint ord är jag prokrastinerare. Prokrastinering kallar psykologerna beteendet att skjuta upp saker som känns jobbiga. Detta undvikandebeteende är något som majoriteten av alla människor lider av i någon grad, men som för en del blir handikappande. Ordet kommer från latinets procrastinatus: pro- (framåt) och crastinus (av morgondagen).
Den här bloggen handlar om mina försök att bryta med dessa mönster. Jag vet inte hur det kommer att gå, men jag vill i alla fall dokumentera mitt försök någonstans. Jag skriver främst för mig själva, men blir så klart mycket glad för kommentarer. Jag vet att jag inte är ensam.
Meta!
Man kan också fundera ett varv på om bloggen bara är ett uttryck för min prokrastinering. Har jag inte något viktigare att göra egentligen?
Hej,
Hoppas du lyckats med dina föresatser. Detta med prokrastinering är mitt livs tragedi. Jag har inte lyckats ännu, men kommer aldrig att sluta försöka. Provar nu en lite annorlunda metod, och är rädd för att hoppas på framgång. Lycka till!