Andra samtalet

För några dagar sedan hade jag en nattsession igen för att bli klar med en sak. Jag hann inte riktigt och fick problem dagen efter. När det lyckas ger det en enorm kick och jag antar att sånt bara förstärker beteendet. Kanske bra att jag misslyckas när jag skjuter upp.

Samtalet var bra. Nu börjar övningarna. Jag var ett tag rädd att ormen skulle komma fram – i mitt fall en fråga om jag inte kunde ringa ett jobbigt samtal t.ex.

Som jag förstår det behöver jag lära om. I stunden då jag skjuter upp något skall jag försöka göra mig medveten om det och pröva att gå emot min instinkt. Genom att göra det medvetet och sen se det (förhoppningsvis) goda resultatet, lär jag min hjärna en ny och bättre väg.

Är det nån annan som använt KBT för att bli av med uppskjutarbeteende?

Första samtalet

Jag har träffat min terapeut en första gång! Lite stolt och ganska rädd.

Rädslan gäller risken att misslyckas igen. Jag har prövat så många självhjälpsmetoder, försökt lyfta mig i håret så många gånger. Varje försök har slutat med besvikelse.

Det känns som jag kommer att trivas med min terapeut. Vi kom snabbt in på väsentligheter. Jag vet vad jag vill ha hjälp med och jag har inga problem att formulera det.

Jag har läst en del om KBT, men jag är inte säker på vad som väntar. Jag antar att vi skall arbeta med olika uppgifter som jag skall utföra för att lära mig att agera på ett nytt sätt. Det låter lite skrämmande. Förmodligen liknande känsla som den har som skall börja en behandling mot ormfobi.

Bokat tid

Nu har jag bokat tid hos en terapeut!

Det är verkligen på tiden. Senaste dagarna har jag återigen hamnat i stress inför deadlines. Jag vaknar klockan fem på morgonen med ett ryck. Jag lyssnar på musik med mp3-spelaren för att skingra tankarna. Oftast kan jag somna om och vaknar när klockan ringer.

Hela dagen har jag ont i magen. Stänger av ringsignalen på telefonen. Jag tittar då och då efter vilka som ringt och SMS:ar eller mailar dem.

Nu sitter jag med tre projekt som alla skall bli klara. Två är akuta och ett är det bara bråttom med. Jag funderar på att byta jobb. kanske ett inrutat, enkelt jobb skulle passa mig bättre? Fast då skulle jag väl dö av tristess…

Förhoppningsvis blir det ett bra möte med terapeuten. Kanske har jag något positivt att skriva nästa gång.

Vad skall jag skriva?

Det blir så deprimerande att skriva här när det är samma sak varenda gång. Jag skulle kunna skriva ”se föregående inlägg”.

Funderar på att ta kontakt med en ny mottagning.

Jag har gjort en bekant illa. Hjälpte honom med en datorsak för hans företags räkning. Som kompis. Vi bestämde att vi skulle ses veckan efter en viss tid. Jag glömde av det. Sen såg jag honom på avstånd några gånger och undvek honom. Vågade inte be om ursäkt – det hade gått för lång tid. Vi sågs i helgen hos gemensamma vänner. Ingen av oss låtsades om något. Märklig känsla. Jag tror han resonerar att han inte vill banda jobb och fritid, men konflikten kommer inte att försvinna, Jag kommer inte att vara naturligt med honom mer.

I förrgår skulle jag på ett möte där jag skulle få stå för att jag varit väldigt sen med en massa uppdrag jag lovat slutföra. Timmarna innan mötet önskade jag mig döde, svor åt mig själv och hade ett tryck över bröstet.

Jag lyckades slippa mötet och en kollega tog det. Han försvarade mig troligen och affären går säkert att rädda. Men jag har såklart mått dåligt av det här i flera veckor.

Jag har ingen aning om varför jag gör så är om och om igen. Det är irrationellt, korkat och ger mig bara elände. Fast jag måste väl antagligen få något slags belöning i stunden då jag väljer bort det besvärliga?

Nyår och löften

Nyåret är den värsta helgen för en uppskjutare.

Frestelsen att ”ta tag” i sitt liv, att lova bättring, är stor. Och när vardagen kommer och föresatserna rasar ihop kommer ångesten.

Inga inlägg på ett tag. Jag har arbetat hårt hela december och inte givits möjlighet att prokrastinera. Stenhårda deadlines, slavdrivande projektledare och roliga arbetsuppgifter är ett fungerande recept kot mitt uppskjutarbeteende. Men så vill jag inte leva. Jag vill kunna vara kreativ, arbeta lagom och kunna sköta min privata sfär och mitt yrkesliv utan ångest.

Så inga nyårslöften i år. Jag skall försöka få tag på en psykolog igen. De jag har kontaktat har inte hört av sig. ingen brist på klienter som det verkar. Vet inte hur jag skall tolka det.

Eftersatt blogg

Jag har inte skrivit här på ett tag. Mest för att mottagningen fortfarande inte hört av sig. Jag ger dem några dagar till och sedan får jag försöka hitta en annan.

Det är natt och jag sitter med en deadline som jag skjutit på i veckor. Just nu är min arbetsbelastning riktigt hög. Det är ändå ganska bra för jag tvingas till mycket interaktion med andra. Det enda som är större än min uppskjutarförmåga är min rädsla att göra andra besvikna. Ja, det är lika konfliktfyllt som det låter – uppskjutarbeteendet orsakar hela tiden besvikelser för andra. Men tät kontakt gör att jag inte hinner komma in i ”uppskjutarmode” med varenda uppgift.

Jag längtar efter sängen, men får nog sitta en timme till i alla fall. God natt!

Ellen DeGeneres om prokrastinering

De här pillren vill jag testa!

Idag på P1 har de berättat om hur amerikanska studenter tar ADHD-medicin för att bli bättre på att fokusera.

Under de senaste åren så har en subkultur vuxit fram på amerikanska universitet. Mediciner mot ADHD har börjat användas av högpresterande, smarta och stressade studenter som vill bli mer effektiva. Studenterna har kommit på att medicinen fungerar utmärkt som effektivitetshöjare även om man inte har den diagnosen. — P1 Morgon

Det skulle jag vilja testa. Ja, jag vet att det är kontroversiellt, men detta skall ju vara en ärlig blogg. Jag tror att jag är vuxen nog att inte bli beroende. Jag kan hantera alkohol utan problem.

Feg som jag är skulle jag inte våga testa om jag inte var 100% säker på att det var rätt preparat. Det är tveksamt om jag skulle våga beställa på internet. Men om jag hade ett piller här som jag litade på, hade jag inte tvekat. Är jag korkad? Vad är argumenten mot?

Skjut upp saker – som ett proffs

Mera tecknat

– av Johnny Kelly och Bryan Quinn, Royal Academy of Fine-Arts.